Osömnsterror

satt och slöglodde på kingdom of heaven, hade tagit mina tryptofankapslar och boostat på med en melatonintablett, så blev bara tröttare och tröttare. började fundera på att det där med att krypa ner i sängen, och då kom ångsten. först väldigt svagt, men för varje gång jag tänkte att "nu gör jag slag i saken, stänger av datorn och lägger mig" slog ångesten bara hårdare och hårdare.
så jag bestämde mig för att stanna i soffan tillsammans med två zopiklon.
nu är jag mjukare, lite sådär som en bomullstuss, och jag vet så väl att utan zopiklonet hade jag snurrat in i en psykos för längesen.


min läkare hade naturligtvis synpunkter på att 60 tabletter tagit slut på två veckor.
hon undrade om jag sålde tabletterna.
jag ville upphäva ett riktigt vansinnigt, förtvivlat skratt.
det är alltså lättare för henne att tro att jag försöker tjäna pengar på de tabletter jag själv behöver så förbannat väl, än att faktiskt fatta, begripa, omfattningen av mina sömnproblem.
det hon sa efter det fick mig verkligen att skratta: "ihop med ditt hasch-missbruk blir det ju ännu värre"
vilket jävla missbruk?? hon är läkare, hon har utbildning. och vet ändå inte skillnaden på bruk och missbruk. jag röker det farliga DÖDsknarket, jag är narkoman, punkt slut.
"vi måste ju prata om det här på allvar nu"
och där avbröt jag henne och vrålade: "JA! vi måste prata allvar, ni måste ta MIG på allvar, det har jag ju sagt hela tiden!!"

1e april ska vi ha möte, läkaren, psykologen och jag.
jag ska dit. men är jävligt opepp.
min psykolog tappade jag respekt inför för ungefär ett år sedan. i somras tappade jag förtroendet.
läkaren har gjort mig illa, fanimej. nu när ilskan över samtalet i fredags lagt sig kan jag säga att hon sårade mig jävligt hårt med att hellre tro att jag säljer tabletter än att jag faktiskt har såna problem, med sömn, med stress, med ångest, just nu så att det faktiskt går åt 60 tabletter på två veckor.

konstigt att man är besviken och jävligt bitter.
men visar väl bara på psykvårdens inkompetens.
och jag vill verkligen få besked om det där behandlingshemmet snart. ärendet ligger hos soc och de kan ju det där med att få tummen ur röven.
på ett b-hem kommer de se hur lite deras små piller biter på min sömnlöshet.

sömn... det har alltid handlat om sömn. och det har ALDRIG tagits på allvar.

ångesten har släppt, men nu är jag ju i stort sett pigg igen, eftersom benso - även artificiell sådan som zopiklon - inte går ihop med melatoninet och därmed häver dess effekt.
och jag vågar fortfarande inte tänka på att lägga mig.
rädd att cirkusen börjar om.

nej, jag stannar på soffan, fixar en lugnande playlist på winamp och tar två zipzop till.

energin just nu är bara bottenskrap.