Bekräftelse

They say, it's all because of me.
Because I'm fantastic and great and wonderful.

They say, it's all because of me.
Then why I do I always feel used and thrown aside?

Someone asked me to believe in more of what others have to say about me.
But how can I believe anything anyone has to say, when I never really actually feel that it's the goddamn truth?

I can't breathe.
I can't breathe.

Actions Speak Louder Than Words Do.
And until THEY stop throwing me aside like garbage,
I won't feel like anything else than garbage.




(There's a reason why this is written in english, and the reason is Distance)

 

Livet

Fick ett mail på en nätsida, med följande fråga:
"Det vore trevligt att veta lite mer om vad som inspirerar dig, vad som gör att du kliver upp varje dag och lever vidare, vad dina mål eller delmål är just nu (ändras ju genom livet)?"

Jag fick seriös andnöd när jag läste detta.
Eftersom jag hade kunnat skriva svaret i sömnen.

"Jag vet inte vad som inspirerar mig. Jag kliver väl upp för att kroppens behov stör min sömn. Och mina djurs behov. Att jag sen fortsätter vara vaken handlar väl om att jag tyvärr inte kan sova konstant. Jag menar, efter ett visst antal timmars sömn har ju kroppen fått sitt och man måste ju vara vaken ett tag för att kunna börja om.

Några mål kan jag inte påstå att jag har. Är varken ambitiös eller tror på framtiden, så jag lever dag för dag.
Whatever happens, happens."

Jag fullkomligt älskar att se svart på vitt hur pass jävla lite jag gillar livet.