Sug

tårarna svider i ögonen och det trycker över bröstet. men kan jag gråta? nej.
jag vill ha två flaskor whisky och en hundra-förpackning xanor.
jag vill existera utan att finnas ett tag.
eller så vill jag dö. jag orkar inte med det här stilleståndet. är jag inte likgiltigt bitter så är jag självmordsbenägen.
jag bryr mig inte om något eller någon, jag vill bara sova hela tiden. jag längtar efter någon och något men jag kan inte skaffa det, jag kan inte ty mig till någon och därmed inte få det där något jag behöver,
närhet, trygghet.
jag har ingen som kan komma hit eller som jag kan åka till. F är hos sin kille och tror inte hon skulle vilja ställa upp heller. alla mina killkompisar ser bara på mig sexuellt. B har hört av sig igen och tycker vi kan umgås, jag vill inte se honom.
jag vill att någon håller om mig och jag vill kunna släppa taget och bara gråta.
jag vill slippa vara så jävla ensam men för att kunna slippa det måste jag släppa in nån, ty mig till någon och jag vet inte hur man gör, inte utan att det blir på bekostnad av mig själv. jag kan bar ty mig till asen. de som inte ger mig det jag behöver.

"när jag ligger i sängen på kvällarna brukar jag tänka på att vi skulle kunna ha mycket att prata om
och att jag vill hålla om dig
och skratta med dig
ibland när jag lagar mar brukar jag fundera på om du skulle tycka om det här
om jag ser en film brukar jag tänka att jag skulle vilja se den med dig
skratta med dig och alla dåliga skämt
och hålla om dig och ha dig nära mig
känna din värme
sånt tänker jag på"

jag vill tro de där orden. jag vill åka och hälsa på honom.
men varför skulle det bli annorlunda?