när jag vaknade igår hade jag fått ett erbjudande om att låna pengar till en halva gräs och röka den i sällskap under kvällen. jag tackade nej med orden: "har läkarsamtal imorn och tänker hålla mig hemma och nykter".
och framåt kvällen igår så ångrade jag det beslutet så hårt, blev riktigt sur och bitter till slut. '
en rökare som tjurar ihop över ett missat tillfälle att röka ner sig?
nej.
läkarsamtal på psyk.
jag hatar psyk. det stället är så fruktansvärt mycket ångest för mig numer, efter alla vändor dit när jag pratat med störda läkare och blivit sviken av psykologer. innan terapisessioner har jag sällan kunnat sova, och nu gäller det ett samtal med en jävla läkare. jag visste att natten inte skulle innebära skön sömn, utan oro, ångest, sömnlöshet.
jag ville inte möta det själv och alltså ångrade jag beslutet att INTE åka till en vän och röka och prata och skratta och se film.
haft vettigare saker för mig än ångest, helt enkelt.
och det inser jag inte förrän jag legat i sängen och ryckt med benen och knakat med tårna och läst kapitel efter kapitel av "känn pulsen slå".
nu skiter jag i sängen och försök till sömn.
det är ingen som helst ide. jag kommer vara bättre förberedd för läkarsamtal om jag är vaken, än om jag ligger i mörkret och försöker sova.
jag undrar bara hur det kommer bli. hur jag kommer vara. under samtalet alltså.
sur, cynisk, tyst eller sammanbruten? alltihop eller helt likgiltig?
det kan bli precis hur som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar