Disgustipated

jag är förstörd.
helt jävla sabbad.

jag kan inte ens prata om sex på en personlig nivå med en snubbe utan att få ångest. en fet obehagskänsla sprider sig i hela kroppen, tills jag bara vill dö.
vad fan.
jag klarar inte av att hinta, pika, flörta. jag klarar inte pressen, förväntningarna, kraven.
även om det inte finns något sådant. jag är så sabbad att jag skapar det där själv. för det är vad alla innan har krävt av mig till slut. det är vad jag alltid tror att jag måste ställa upp på.
jag kan inte ens åka till honom och bara se på film. jag är för rädd.
räd för att han ska titta på mig på ett speciellt sätt. föreslå att jag ska ligga i hans famn medan vi tittar. råka snudda vid mig på något sätt.
vad som helst.
jag är i desperat jävla behov av närhet. kramar. ligga nära. skeda. låta fingrarna glida över varm hud.
men jag vågar inte. för jag är så skadad. jag har alltid behövt betala för sån närhet med min fitta.
och jag kan inte säga nej. jag litar inte på att mitt nej ska respekteras, ens höras.
den första killen jag låg med blev förbannad på mig när jag se nej de första gångerna. jag klarar inte när nån är arg på mig, på grund av min pappa. jag vet inte vad han har gjort mig, men jag vet att jag alltid frusit till is när han blivit arg.
så när den här killen för tredje gången drog i mina trosor, så gav jag upp.
efter det har jag bara varit med en enda kille som inte krävde sex av mig. snarare var det jag som krävde sex av honom. sex var alltid mitt initiativ med honom.
alla andra har pressat mig på ett eller annat sätt. jag har alltid ställt upp.
de senaste åren har jag knullat runt på fyllan. jag vet inte vad som händer när jag är full. men är jag full tillsammans med killar så har vi sex. ofelbart.
det finns en kille som det inte har varit så med. han är min bror. visserligen bara i hjärtat, men vi är syskon och det finns inget incestuöst mellan oss.
och detta med fyllesexet lägger ytterligare en ångestfaktor till hela sexgrejen.
jag kan ärligt talat inte föreställa mig sex nykter.
på tre och ett halvt år har jag inte haft sex i nyktert tillstånd en enda gång. jag har alltid haft nåt gift i kroppen, alkohol, benso, thc, tjack, whatever.
när jag börjar tänka på det, att ha sex nykter, jag kommer inte mycket längre än till blickar, tafatt sekundsnabb beröring - sen slår ångesten bort bilden från mitt inre synfält.
det finns inte.
inte sex nykter, inte ens nyktert sexsnack.

jag vill fan bara kunna träffa den här killen. men jag vågar inte.. och sexet är en fet anledning till det. sen finns naturligtvis en massa andra orsaker också, men allt slutar med rädslan för sex.

fy fan.
jag vet inte om jag ska gråta eller ta den största kniven jag har, åka till min exkk och slakta hans kuk.

eller om jag ska slakta mig själv.
hur fan kan man göra så här mot sig själv?
mina mentala problem hör fan inte hit.
hur i helvete kunde jag göra såhär mot mig själv?