Tomhetssömn

depression.
ligga i sängen i 24 timmar och inte finna motivation ens att gå på toa. skulle det hålla i sig i flera dygn, som var fallet förr, skulle jag inte ens gå på toa.
varför äta? varför dricka? varför bry sig det allra minsta över huvud taget?
tomhet.
ligga i sängen i 24 timmar och inte finna någon lust alls att fortsätta ligga kvar, att somna om. och inte heller att kliva ur sängen.
varför tycka? varför känna? varför finnas? varför bryr sig det allra minsta över huvud taget?
sömnlöshet.
om jag alls somnar, så är det på dagarna. och inte ens varje dag. om jag somnar på natten sover jag högst 2 timmar. sen är det vaka som gäller.
i det här tillståndet - stilleståndet - handlar inte sömn längre om ett behov, en instinkt, ett sätt att ladda batterierna och smälta intryck.
det blir ett sätt att förstöra batterierna och slippa intryck. ett sätt att fly. ingen drog, inget missbruk kan ge mig samma tillfredsställelse som sömnen ger.
att sova, sova bort flera dagar i sträck, är som att dö. litegrann. sömn är det enda sättet för mig att dö och ända finnas kvar.
sömnen är min pausknapp.
eller, det vore min pausknapp om jag hade någon som helst kontroll över den.
men sömnen kan lika gärna komma så lätt som att jag bara behöver lägga mig till rätta och blunda, som den kan utebli flera dygn i sträck, och ingen av de kemiska substanser som läkarna påstår hjälper, som naturen påstår hjälper, hjälper då verkligen.

det är lönlöst.
precis allting.
och alltså ligger jag i sängen i timtal i sträck, utan att bry mig om någonting alls ens det allra minsta.