Relationsdjungel

mänsklig dumhet är oändlig.

folk pratar samtidigt som jag, dövar mina ord och lägger närapå sina egna i min mun. allt för att de ska få prata om Sig och Sitt fortast möjligt.
spelar ingen roll hur länge jag är borta. vilken betydelse den platsen har för mig som jag varit på. de vill inte veta hur jag haft det där eller vad jag gjort där. faktum är att de inte ger mig något utrymme att få berätta om det självmant.
utan de dränker mina upplevelser av kärlek, trygghet, samförstånd, energi, tillit, lugn, vänskap, systerskap, skönhet och lycka, i sina skruvade vardagligheter.

för den där mytomanen gör de där sakerna hela tiden, som hon får att låta revolutionerande. han säger de där orden inte bara när jag är borta i fyra dagar och höjs till skyarna.
hennes studier är något ständigt återkommande, och det att hon saknar mig och vill bjuda hem mig är mest bara för att hon nu inte har nån kontakt med den andra av oss tre.

och så finns det folk som kräver uppmärksamhet att de flippar ur när man vill ha lite uppmärksamhet och bekräftelse för egen del.
jag skickade ett sms till en av mina äldsta vänner (?) när jag avslutade en del av min terapi som varit mycket krävande för mig, som jag verkligen kämpat med. hon svarade inte förrän jag skrev, att det vore trevligt om hon åtminstone kunde skriva grattis. eftersom den delen av terapin har varit så avgörande för möjligheten att klara av den verkliga terapin, det riktiga jobbet som börjar nu.
"Oj. Förlåt. Grattis, jättekul."
gratulationer och deltagande som inte alls direkt kändes som om det kom från djupet av hennes hjärta.

låt gå för att hon känner sig svikt eller besviken. låt gå för att hon inte alls har något förtroende för mig längre. låt gå för att jag sa att jag får jobba hårt för att återfå hennes förtroende.
men vi är fortfarande två i den här relationen. för att jag ska kunna visa henne att jag är värd att tro på, måste hon låta mig. hon måste också bjuda till.
det gör hon inte. så kanske är detta en hopplös relation som ska avslutas.

jag skickade just iväg ett mail med frågor rörande enbart hennes uteblivna grattis-hälsning och det känslokalla grattis-smset.
om man börjar där kan man snart ta reda på vad för slags relation vi kan ha, eller om vi kan ha nån alls.

jag undrar bara mer och mer hur man kan må bra så länge man är insnärjd i relationer.
det sociala spelet tröttar ut mig.