the BIG effect

jag är inne i nåt stim och orkar faktiskt ha maraton med dvd-spelaren.
jag ägnar dagarna åt att se på sex and the city.

och även om jag hatar att jämföra mig och mitt liv med filmer, serier och musik, - det är så jävla patetiskt - så är det oundvikligt att jag gör så, jag som så sällan känner igen mig själv i verkligheten omkring mig.
och ju fler avsnitt jag ser, och mer och mer kommer in i serien, så börjar jag mer och mer tycka att D, mitt ex sen över 4 år, är min BIG.

för när jag träffar potentiella pojkvänner, partners, älskare, själsfränder etc... så väntar jag hela tiden på den där känslan.
som fanns mellan mig och D.
ibland känner jag en antydan om den. ibland ser jag gnistan av den.
men det blir aldrig mer.
jag tror inte jag vill ha D tillbaka. åtminstone inte för hans egen skull. jag vill nog mest ha tillbaka honom just för den där känslan.
och när jag känner att jag förlorar möjligheten till den känslan, dvs när någon jag snackat med på nätet i över ett halvår bjuder in mig att träffa honom hemma hos sig och jag tar chansen, och jag har jättetrevligt och verkligen gillar honom och han sen blir oåtkomlig och skum och jag ger upp, så är det D jag saknar, längtar tillbaka till, längtar framåt till.

för bortsett från hur sjuk jag var då, och hur sjuk jag gjorde honom, så är det så jag vill ha det. den kontakten, den gnistan, den känslan, den tryggheten.
det är det jag vill ha. med Någon.
D eller J eller L eller G eller vad än deras namn är.
men det är D jag tänker på... som jag minns... som jag vill ska ringa, skicka mess, maila...

D är min BIG men D kommer aldrig leta reda på mig i någon stad och säga att det är jag som gäller.
jag får helt enkelt hitta någon annan att få den känslan med. men är det möjligt? eftersom man aldrig kan ha exakt samma känsla för två olika personer?
kommer jag bara leta efter någon som är så lik D som möjligt, eller kommer jag nöja mig med en känsla som är så lik den jag hade med D som möjligt, utan att vare sig personen eller känslan är riktigt Den?
är det inte en person jag ska leta efter? och inte en känsla?
kommer inte känslan komma ändå, om jag hittar rätt person?

oväsentligt.
jag tror inte jag kommer hitta någon Person heller.
jag är för feg, skeptisk och misstänksam.