när ska jag lära mig att förlika mig med att livet är meningslöst?
vår existens har inget högre syfte. vi är biologiska varelser. vi ska bara fortplanta oss. det är meningen med livet.
och jag ska inte skaffa barn.
och jag tänker inte skaffa barn heller bara för att få känna att livet har en mening.
detta med gud och andar och själ etc... det är ju bara illusioner, lurendrejeri för att vi inte orkar med att inse att vi är meningslösa.
varför gör vi inte det?
vi är inte metafysiska, nånstans. så varför tror vi att våra liv måste vara något mer än bara äta, knulla, skita, pissa, sova, försörja oss?
nån dag kanske jag ger upp. och förstår att det meningslösa inte är farligt.
men till dess tänker jag supa och knarka. för det är vad som fyller MITT liv med menings just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar