Goddess in me

Jag behöver inte få sexuell bekräftelse längre. Jag vill inte ha den mer.
Jag vet att jag är en gudinna i sängen.

Det jag vill nu, det jag önskar, är att någon kunde se Gudinnan i Mig.

I told you so

vad var det jag sa?

jag är trött på att säga de orden till mig själv. trött på den känslan.

"jag gillar dig och du är en go tjej. men jag tror inte vi skulle funka ihop"
skrev han (nej, för vem fan vill ha en småfet tjej som knappt ens är en tjej, en kille vill väl ha en Tjej, helst utan tunga knutar av problem och strimlade armar och strimlade ben och strimlade bröst och sönderknullad fitta, sönderknullad hjärna, jag är inte direkt en sån man tar med till julmiddagen och grillfesten, jag är märkt med ett sedan länge bäst före-datum, jag är förbrukad), dagen efter att jag sagt att jag får ångest när vi pratar sex. när vi antyder och hintar om att vi skulle ha sex.
alltså, när sexet vi snackar om rör honom och mig, oss.

så han är intresserad av mig. inte på det sättet jag är intresserad av honom. jag är sugen på Honom. inte bara hans kuk och hans sprutande sperma.
han är bara intresserad av det sexuella med mig.

min ex-kk föreslog en gång en trekant med honom och en av hans vänner. jag sa "nja". och han drev vidare, "han älskar också tjejer som sprutar, vore så jävla nice alltså"
jag var full då. vet faktist inte hur jag lyckades säga nej. kanske för att jag satt hemma, och snackade med honom på msn.
så han pratade med sin vän om mig? om lilla kåta sprutande jag?

objekt.
det är vad jag alltid känt mig som när det gäller sex.
en enda stor våt skälvande sprutande fitta som man kan knulla när fan man vill.
jag är trött på det.
jag vill inte bli sedd och bekräftad och dyrkad för mina sexuella förmågor.
jag vet att jag kan knulla.

jag vill bli älskad, dyrkad och bekräftad för Mig.
mitt Jag.
jag vill att någon ska hålla om mig, riktigt nära. få bånge och säga: "förlåt för mitt stånd". och sen fortsätta med att Bara hålla om mig.

jag vill bara ha närhet.
men jag kan inte få det. inte bara för att jag inte litar på att den andre, den jag får närheten av, ska klara av att Inte manipulera in närheten på sex.
jag litar inte heller på mig själv, att jag ska klara av att inte manipulera in närheten på sex, eller låta närheten manipuleras in på sex.
och det behöver inte ens gå så långt.
jag vill inte ens behöva känna att jag måste betala för den närheten med sex för att få uppleva bara närhet igen, en annan gång.

hora.
jag känner mig bara som en jävla hora.

jag orkar inte ens vara så bitter som jag skulle vilja.
vad fan vore meningen?

Disgustipated

jag är förstörd.
helt jävla sabbad.

jag kan inte ens prata om sex på en personlig nivå med en snubbe utan att få ångest. en fet obehagskänsla sprider sig i hela kroppen, tills jag bara vill dö.
vad fan.
jag klarar inte av att hinta, pika, flörta. jag klarar inte pressen, förväntningarna, kraven.
även om det inte finns något sådant. jag är så sabbad att jag skapar det där själv. för det är vad alla innan har krävt av mig till slut. det är vad jag alltid tror att jag måste ställa upp på.
jag kan inte ens åka till honom och bara se på film. jag är för rädd.
räd för att han ska titta på mig på ett speciellt sätt. föreslå att jag ska ligga i hans famn medan vi tittar. råka snudda vid mig på något sätt.
vad som helst.
jag är i desperat jävla behov av närhet. kramar. ligga nära. skeda. låta fingrarna glida över varm hud.
men jag vågar inte. för jag är så skadad. jag har alltid behövt betala för sån närhet med min fitta.
och jag kan inte säga nej. jag litar inte på att mitt nej ska respekteras, ens höras.
den första killen jag låg med blev förbannad på mig när jag se nej de första gångerna. jag klarar inte när nån är arg på mig, på grund av min pappa. jag vet inte vad han har gjort mig, men jag vet att jag alltid frusit till is när han blivit arg.
så när den här killen för tredje gången drog i mina trosor, så gav jag upp.
efter det har jag bara varit med en enda kille som inte krävde sex av mig. snarare var det jag som krävde sex av honom. sex var alltid mitt initiativ med honom.
alla andra har pressat mig på ett eller annat sätt. jag har alltid ställt upp.
de senaste åren har jag knullat runt på fyllan. jag vet inte vad som händer när jag är full. men är jag full tillsammans med killar så har vi sex. ofelbart.
det finns en kille som det inte har varit så med. han är min bror. visserligen bara i hjärtat, men vi är syskon och det finns inget incestuöst mellan oss.
och detta med fyllesexet lägger ytterligare en ångestfaktor till hela sexgrejen.
jag kan ärligt talat inte föreställa mig sex nykter.
på tre och ett halvt år har jag inte haft sex i nyktert tillstånd en enda gång. jag har alltid haft nåt gift i kroppen, alkohol, benso, thc, tjack, whatever.
när jag börjar tänka på det, att ha sex nykter, jag kommer inte mycket längre än till blickar, tafatt sekundsnabb beröring - sen slår ångesten bort bilden från mitt inre synfält.
det finns inte.
inte sex nykter, inte ens nyktert sexsnack.

jag vill fan bara kunna träffa den här killen. men jag vågar inte.. och sexet är en fet anledning till det. sen finns naturligtvis en massa andra orsaker också, men allt slutar med rädslan för sex.

fy fan.
jag vet inte om jag ska gråta eller ta den största kniven jag har, åka till min exkk och slakta hans kuk.

eller om jag ska slakta mig själv.
hur fan kan man göra så här mot sig själv?
mina mentala problem hör fan inte hit.
hur i helvete kunde jag göra såhär mot mig själv?

Paus, fast forward eller rewind?

jag vill inte tänka och jag vill inte känna.
grät när min terapeut ringde och frågade var jag blivit av.

- jag vill inte
- det är alltså en massa motstånd just nu. vilka färdigheter kan du använda?
- jag vill inte använda några färdigheter
- men vad händer då?
- det händer ingenting och det är så jag vill ha det
- hur har det känts förr när något har hänt och du gått emot känslan?
- jag har mått bättre av att komma och prata, jag vet det, men jag vill inte prata. jag orkar inte
- vad kan du göra inför nästa tisdag?
- jag tänker inte göra nånting, jag får se hur det känns till helgen, kanske vill jag göra nåt då för att ta mig till dig, men just nu finns inte nästa tisdag


jag saknar mina pausknappar.


i tre hår har jag kämpat desperat för att kontrollera ångest och hysteri, psykoser och självstympning.
i tre år har jag hållt tillbaka allting, alla känslor och impulser.
i två år har all skit inuti och utanpå inte fått annat utlopp än tårar. tårar som aldrig är tillräckliga, som aldrig varar tillräckligt länge för att göra någon nytta.

nu, helt plötsligt, ska allting fram.
alla känslor och tankar som förkrympt mig i hela mitt liv ska ut i ljuset.
jag hänger inte med. jag vet fan inte hur jag ska göra.
jag vet hur jag ska hålla tillbaka allting. det har jag hundra metoder till.
men jag har inte en enda metod till att släppa kontrollen.

smärta. alkohol. sex. benso.
de är inte alls verktyg som hjälper mig att hantera skiten.
de är flykt. bara flykt.
pausknappar. metoder för att slippa tankar och känslor.

jag kom ingenstans med dem, jag kommer ingenstans utan dem.
jag kan lika gärna lägga ner.

i förrgår körde jag en nål genom mitt ögonbryn. separationsångesten blev för mycket.
jag använde ångesten för att få kraft till att få nålen genom huden. sen jag slutade skära mig har jag blivit en mes när det gäller smärta, jag klarar ingenting.
jag har viljat pierca mig länge.
nu vet jag inte om jag kanske bör skämmas över mitt nya hål, eftersom det kom till som en slags ångesthantering - och att hantera ångest med smärta är ju fyfyfy - eller om jag ska vara sådär nöjd som jag brukar vara nära jag uttökat min samling bodymods.

jag vill slippa tänka och jag vill slippa känna.